Ja jisses. Jag har ju helt glömt bort att lägga upp bilder från min lillebrors skolavslutning!:)

På bilderna är det jag & min lillebror!!!:)

Jag förstår verkligen inte vad det är för fel på vissa människor.

Löften och tomma ord. Det kan alla ge. En äkta vän VISAR att han/hon är det. Jag ger inte mycket för ord längre, hur vackert det än kan låta. Och löften? Åt helvete med dom.

Jag är så besviken, arg och ledsen rakt igenom på en person som påstått sig vara min vän i 6 år, men uppenbarligen så är hon definitivt inte det!

Min älskade kattbebis Tino, var jag för ett par månader sedan tvungen att lämna bort. Till henne. Detta var helt emot min vilja och jag bara grät av sorg. Tino var som min bebis, fast ett djur. Han gav mig glädje, lycka och många härliga skratt. Som ni vet har jag ett tufft liv med två djävuls sjukdomar som tär på mig. När jag låg i sängen och mådde som värst så var Tino alltid där! Han älskade att ligga på min mage, eller sidan om mig, eller vid mitt huvud och nosa och bita i mitt hår. Han stod alltid vid dörren som en hund varje gång jag kom hem. Men vi kunde inte behålla honom av många orsaker.

Då kommer min så kallade vän och erbjuder sig att ta emot honom, med löftet att vad som än händer kommer jag alltid att få information om honom. Om dom mot allting skulle behöva lämna bort honom någon gång skulle jag få vara delaktig och välja ny ägare!

Allmän information om hans utveckling, många bilder och många besök hemma hos dom blev jag lovad.

Idiot som jag är, så trodde jag verkligen på henne. Hellu, en vänskap på 6 år!

Men efter två månader glider hon ifrån mig. Och när jag ifrågasätter detta på ett schysst sätt, så bryter helvetet löst.

Allting var mitt fel, jag sket i dom, jag sket i hennes son, jag levde i min egna lilla värld och bu bu bu!

Jag stod helt paff och läste alla katastrof sms.

Kortfattat får jag veta av min andra vän att Tino skulle väck, men min vän tar då sitt tillfälle, för att rädda Tino och tar emot honom. Min så kallade vän säger dock att hon inte kommer berätta någonting för mig, och snälla berätta inte du någonting heller! Hon är en jävla hora, så hon ska inget veta om Tino.....

Min vän..... vän som hon är! Hade högtalare på i telefonen under hela samtalet, och jag hörde allt.

Efter det får jag all information ifrån min vän, istället för från hon som tog emot Tino från början.

Idag får jag veta av min vän att Tino flyttar dit om några timmar.

Jag är så orolig för honom, detta är ju inte hans första flytt och det tog lång tid innan han kände sig hemma och självsäker igen i sitt nya hem. Nu måste han göra om allting.

Jag är glad att min vän tar emot honom, min bebis! Min bebis ska inte växa upp i en miljö hos patetiska människor!

Så vänner. Vad är det?

Den som visar att hon är det. Hon ger dig inte tusen löften och tomma ord. Hon ställer upp och gör saker för att finnas där. Hon lyssnar. Hon säger ärligt när man kanske har fel, för att hjälpa en på rätt spår. Hon nickar inte med dig i allt du säger, bara för att du vill höra det.

När jag tänker efter var min så kallade vän raka motsatsen till en vän. Dessutom ville hon ha bekräftelse och om jag ärligt sa vad jag tyckte, och det inte var vad hon ville höra, så bröt helvetet löst.

Vi bråkade gång på gång - lika många gånger förlät jag!

Men nu är det slut på detta.

Min vän är hon som tar emot min bebis nu. Hon har redan djur, och hon hade lika bra kunnat låta min så kallade vän genomföra sin plan från början. Men hon hjälpte Mig, och hon gav mig minsta information om min bebis och även om vad som blivit sagt.

Nu släpper jag taget om dig, efter 6 år. Sådana som du kan leva med råttorna i ett råttbo. Mer värd är du inte.