Direktlänk till inlägg 17 juni 2012
Igår brast allting för mig. Ångesten greppade tag rejält om mig och en liten grej från min pojkväns sida fick allt att bli ännu värre. Skulle jag reagera likadant om allt var bra?
Var på toaletten och fällde ett par tårar, och kände hur bröstkorgen blev tung, och luften var inte lätt att andas in. Tankarna på att inte orka med livet mer var enorma. Nej hur länge ska man palla detta? Jag vet inte. Vill inte fortsätta såhär. Vill bli fri ifrån detta som tynger mig.
Igår firades min bror, som fyller 12 år på Onsdag. Mitt i firandet får jag ångest och måste kämpa för att hålla god min. För min brors skull. Jag lyckades men på kvällen var jag helt slut med en sprängande huvudvärk. Vill gråta hela tiden och höll mig inne idag.
Min pojkvän och bror skulle ut och spela fotboll. Jo jag tyckte inte det var passande väder men mådde också så sjukt dåligt psykiskt... Dom har varit borta länge nu, och här hemma sitter jag och är jätte ledsen. Känner både att jag förlorade nästan tre timmar med dom men samtidigt att jag inte hade kunnat släpa mig ut ändå.
Vilket deprimerande inlägg, men jag var bara tvungen att få skriva av mig. Kanske finns där en räddande ängel någonstans som ser och förstår.
Hm, har läst olika trådar på familjeliv nu från 13-15 åringar som undrar hur dom kan bli gravida, hur får man sin pojkvän att ändra sig för att han inte vill ha barn osv! Vad är det med alla j*vla tonåringar? "Jamen dom på unga mödrar klarar ju det...
Jag förstår verkligen inte vad det är för fel på vissa människor. Löften och tomma ord. Det kan alla ge. En äkta vän VISAR att han/hon är det. Jag ger inte mycket för ord längre, hur vackert det än kan låta. Och löften? Åt helvete med dom. Jag är...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
|||||||
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
|||
11 | 12 |
13 |
14 | 15 | 16 |
17 | |||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 |
27 |
28 |
29 |
30 |
||||
|